Kära läsare,
Efter en vecka i Strasbourg är jag nu i Washington för att bland annat vara med i ett seminarium om bankkrishantering i samband med Internationella Valutafondens årsmöte. Veckan som gick i Strasbourg kom att handla om bland annat Kroatien och om utsläppsrätter, förutom en mer slutlig presentation av läget när det gäller bankkrislagstiftningen i den egna partigruppen.
===Jamborees i Strasbourg ===
Strasbourgsessionerna kan enklast beskrivas som en slags scoutjamborees. Väldigt många kommer dit från olika länder på måndagen och väldigt många åker där ifrån till sina länder på torsdagen efter att ha sammanträtt, haft möten och framförallt debatterat och voterat i plenum. En scout kanske inte skulle känna igen sig exakt men det är som ett enda stort läger där alla är samlade och tillgängliga. När man är där är man där och just sysselsatt med att vara där. Kanske kan det också beskrivas som en Visbyvecka med en lång rad olika ständigt pågående seminarier, sammanträden, lunchmöten och kvällsdiskussioner vid sidan om den formella agendan.
En normal Strasbourgvecka innebär för min del en tidig resa från Stockholm och ankomst på eftermiddagen i Strasbourg. En snabb genomgång med medarbetare kring agenda och kring möteskalender och alla de olika förberedelser det kräver. Därefter EPP-gruppens presidium och därefter gruppmöte inför morgondagens voteringar. Och sedan plenum förutom möten eller utskott som sker parallellt med detta.Och så tisdag morgon vårt delegationsmöte, därefter denna gång möten med ett antal skuggrapportörer från de andra grupperna kring bankkrisfrågan, möten med andra ledamöter som vill göra förändringar, därefter sammanträde med vår arbetsgrupp för utvidgning och grannskapsfrågor som jag leder och sedan fortsätter det så med voteringar som varje dag påbörjas klockan 12 och stående möten med våra partigrupper inom de olika utskotten.
Ja, och så åker man hem ur denna karusell. Strasbourg är en trevlig och vacker stad men det känns tyvärr aldrig riktigt som att man är där, i staden.
=== Stabilitet för utsläppsrättssystemet bäst för miljön ===
Denna gång fattades beslut om att avvisa EU-kommissionens förslag om att göra en indragning av utsläppsrätter för CO2-utsläpp, eftersom kommissionen ansåg att de nu hade blivit för billiga, eftersom utsläppen blivit mindre och efterfrågan därför minskat. Kommissionens skäl till sitt förslag var att mindre priser skulle minska det långsiktiga omvandlingstrycket från fossila bränslen.
Vi moderater höll inte med om detta. Det faktum att utsläppen nu minskar i en tydlig kurva som kommer att leda till att målen 2020 uppnås med marginal talar inte för att man behöver göra europeisk produktion dyrare och svenska jobb inom den energiintensiva industrin osäkrare till fördel för industrier i andra delar av världen. Vi slår vakt om utsläppsrättssystemet istället för att tillåta att det görs instabilt beroende på politiska kalkyler. Vi har en mängd styråtgärder för att både effektivisera energianvändning och minska koldioxidutsläpp. Förutom de höga priserna på energi, som skapar ett omvandlingstryck i sig har vi krav på ökad mängd biobränslen, hårdare krav på bilar, hårdare krav på bostäder, krav på en energibeskattning som tar hänsyn till utsläppen och ett bindande mål för att koldioxidutsläppen ska ha minskat med minst 20 % till 2020. Det är tuffare mål än i någon annan del av världen och vi är på väg att uppnå dem.
Men ska vi uppnå målen måste vi också kunna erbjuda långsiktigt gällande spelregler. Vi kan inte ändra spelreglerna så fort vi vill kunna påverka priset eller förändra politiken. Då blir det färre investeringar i miljövänlig industriproduktion i Europa. Vi slår vakt om systemet med utsläppsrätter och vill att det ska fungera trovärdigt och med långsiktiga konsekvenser. Ett problem med att vi är ledande när det gäller målen är att vi riskerar att ha högre kostnader för energiintensiv produktion än i andra delar av världen. Och vi har redan av andra skäl ett högre kostnadsläge. Den ekonomiska krisen har som bekant sitt ursprung i en allt för svag konkurrenskraft.
Om energiintensiv industri flyttar till Asien eller till andra delar av världen blir inte utsläppen mindre, snarare större eftersom kraven på energieffektivitet, och förmågan till hög effektivitet är lägre. Minskad produktion i Sundsvall, och färre jobb, leder med andra ord inte till minskad produktion i världen utan snarare ökade utsläpp globalt men färre jobb lokalt.
För vår del är det målet och miljön som är det viktiga medan det för många andra handlade om att förändra priserna för att det ska slå mot industrin och för att det ska kosta, som ett självändamål även om miljön gynnas av de lägre utsläppen vi nu ser. För Sverige som har 400 000 jobb i den energiintensiva basindustrin är detta ingen liten fråga. En del av dessa hade säkerligen hotats av högre kostnader eftersom högre kostnader alltid möter konkurrens från produktion med lägre kostnader.
Vänsterledaren Jonas Sjöstedt har angripit mig och oss för att vi slår vakt om industrins vinster. I en tid av lågkonjunktur och ekonomisk stagnation är detta ett lyxargument som innebär att man struntar i hur det går för svensk industri. Och då struntar man i jobben.
Skillnaden mellan oss och dem som ville höja kostnaderna för industrin handlar inte om miljön – eftersom vi har samma mål, når och ska nå de mål vi har satt upp – utan om att vi slår vakt om jobben och de slår vakt om ett högre kostnadsläge. För den som vill läsa lite mer kring detta har jag skrivit lite mer utförligt på min blogg.
=== Medlem nr 28 ===
Ett av de större ärendena denna session handlade om utvidgningsfrågorna och om de landrapporter som EU-kommissionen har presenterat för de olika länder som på olika sätt för förhandlingar med EU. För sista gången diskuterades Kroatien inför att landet den första juli i år blir medlem i EU.
Förra söndagen höll man val till Europaparlamentet och det innebär att från och med juli i år kommer slovenska och kroatiska parlamentsledamöter sitta bredvid varandra i Europaparlamentet på samma sätt som danskar och svenskar gör det. Det innebär framförallt att två länder på Västra Balkan nu blivit medlemmar men visar också att andra kan bli det, om man uppfyller kraven. Och så överbryggas klyftan på i den del av Europa som så sent som in i mitten av 1990-talet hade krig och etnisk rensning och mänsklig förnedring. Det är en skillnad och det är en stor förändring.
På onsdagen diskuterades Kroatienfrågan i plenum där jag pekade på att vi nu får en ny och starkare roll när det gäller att bidra till säkerhet på Västra Balkan. På torsdagen hade vi så ett sista förberedande sammanträde med parlamentets Kroatiendelegation inför vårt avslutande gemensamma sammanträde i Kroatien med företrädare för Europaparlamentet och Kroatiens parlament. Det har inte varit en kravlös process utan det kroatiska samhället har förändrats och blivit ett bättre samhälle som uppfyller hårt och tydligt definierade krav.
=== Internationella Valutafonden ===
Här i Washington är det framförallt bankkrisfrågor som jag kommer att diskutera. Men IMF är också en central aktör i synen på den ekonomiska politiken och presenterade inför vårmötet sin senaste Global Outlook som bland annat visar på att även om tillväxten blir fortsatt låg under de kommande år så stabiliseras också världsekonomin, med snabbare återhämtning i de framväxande ekonomierna, men med de tydliga problem som Eurozonen har i form av bristande konkurrenskraft, fortsatt behov av åtstramning och pressade banker som har svårt att låna ut pengar på grund av dels låga vinster och dels höjda krav på kapitaltäckning.
Samtidigt ska diskussionerna om åtstramningspolitik ses mot bakgrund av att flertalet av Europas ekonomier fortsatt har alltför stora budgetunderskott, vilket leder till växande skuldbördor och betalningsproblem.
=== Mer av problemet löser inte problemet ===
Det är därför lite udda när socialdemokratiska debattörer hävdar att bara man överger besparingarna och åtstramningarna, det vill säga minskningen av överspenderingen, så kommer tillväxten fram. Nu senaste är det LO-ekonomen Torbjörn Hållö som i Svenska Dagbladet menar att EU:s krispolitik grundar sig på felaktiga akademiska resultat i ett Excel-ark gjort på Harvard.
Men sanningen är att den europeiska skuldkrisen blir inte mindre för att man i Harvard rättar till beräkningar i ett excell-ark. Den europeiska krispolitiken grundar sig på den europeiska krisen, inte på amerikansk forskning, och den är utlöst av en ekonomisk politik som lett till för stora underskott och övermäktiga skuldbördor. Och de länder som har tagit sig an dessa problem har också kommit ur dem, det gäller i hög grad våra baltiska grannar som är på väg, med Estland som ny medlem i eurozonen, Lettland nu i ansökan och Litauen med planer för 2015.
Ekonomiprofessorn Anders Åslund, verksam här i Washington på Peterson Institute for International Economics, som jag för övrigt hade glädjen att möta och diskutera med här i går, bemötte i denna fråga i höstas den amerikanske ekonomen Paul Krugman som tillhör dem som ivrar för ökade utgifter som krislösning. Värd att läsa för många. Vare sig Grekland, Spanien, Italien, Portugal eller något annat land får det lättare att låna när ingen vill låna bara för att man säger att det som behövs är mer av det som ledde in i krisen.
Och till detta och annat tänkte jag be att få återkomma. Klart är att Europa behöver reformer och en intensiv förändringspolitik på både europeisk och nationell nivå och det är ett av många skäl till att jag kandiderar till Europaparlamentet. Och gärna ser ditt stöd.
Med vänlig hälsning,
Gunnar
